Min AI-resa började egentligen strax efter millennieskiftet, när jag efter gymnasiet begav mig till Linköping för att studera Kognitionsvetenskap vid universitetet där. Sisådär ett år in i programmet kom vi till kursen Artificiell Intelligens – en kurs som jag än idag räknar som såväl den mest krävande som en av de mest givande jag läst (och jag har läst många kurser). Under den kursen så fanns ett moment där vi skulle välja någonting inom AI att fördjupa oss i vilket ledde in mig på området AI och kreativitet, mer specifikt poesi.

Jag var en sådan där tonåring som skrev poesi, noveller, dagböcker och reflektioner – något som fortsatte en bit upp i tjugoårsåldern innan jag någonstans på vägen tappade bort det kreativa skrivandet (jag återvände till det i mer terapeutiskt syfte några år i trettioårsåldern). Skrivandet var ett viktigt utlopp – jag har en hel rad trauman i bagaget och en viss predisposition för depression och ångest dessutom. Så när jag stötte på Ray Kurzweil’s Cybernetic Poet (RKCP) – en AI som skrev poesi – så var det rätt givet att det skulle vara fokus för mitt AI-arbete i den kursen. RKCP fungerade som så att den tränades på en mängd dikter av en poet, och kunde sedan skriva egna, unika dikter i samma stil.

The stifling stuffy
Catholic schoolroom,
where I cannot be real
(Kurzweil, 2000: The Age of Spiritual Machines: When Computers Exceed Human Intelligence)

När jag nu kom tillbaka till AI-fältet i och med att jag började doktorera så har jag tänkt en hel del på den där kursen och det arbetet vi gjorde då. Och när ChatGPT blev multimodal kunde jag inte låta bli att be den illustrera den gamla dikten av RKCP. Resultatet ser ni här i två versioner:

Det fick mig att börja fundera. Hur skulle den här AIn tolka mina egna gamla alster? Skrev in en dikt av mitt tonårsjag:

**Dövstum

Tanken
du inte sa
skrek du i mitt inre

Kärleken i ditt tonfall
kunde inte dölja
den ljudlösa viskningen

”Du är inte värdig
mitt förakt”

Och fick ut följande:

Jag måste säga att jag tycker resultatet är rätt intressant. Lite oklart varför texten blir som den blir, men jag måste säga att i just det här fallet är det bättre att det inte blir det exakta språket som syns på bilden. AIn fick ingen som helst vägledning den här gången.

Jag testade också att ge den instruktioner, den här gången med två något längre texter. Instruktionen löd ”The text below is in Swedish. First read through the text, and analyse the text to find the emotional essence of it, as well as finding the important imagery. Reason how you can best capture the text, and come up with four different suggestions. Analyse these, and then provide illustrations for the two that best fit the original text.”

ChatGPT markerade den ena texten som röd och informerade mig att den kanske bröt mot deras regler, men fullföljde ändå instruktionerna. Eftersom texten innehåller såväl referenser till psykisk misshandel som sex så skippar jag att posta den här, ifall det kan vara triggande. Men jag tycker ändå resultatet nedan är intressant – valet av bildspråk särskilt i den andra bilden kan ändå ge en känsla av den råa nakenhet, manipulation och det psykiska våld som jag försökte förmedla i texten.

Men det finns också ett problem i detta, som vi behöver fundera över vad gäller AI. När jag nu gav AI en text med ett delvis sexuellt innehåll, så ignorerar den helt enkelt det sexuella innehållet i analysen den gjorde av texten (även om det kan anas i den andra bilden). Det är fullt rimligt att de aktörer som gör dessa stora modeller inte vill att de ska producera explicit sexuellt material, men frågan är i vilken mån det är rimligt att det ska undvikas helt. Vilken roll kommer AI spela i att svara på frågor om sexualitet som ungdomar har? Hamnar vi återigen i problematiken att i sin iver att mota bort oönskat sexuellt material raderas också viktig information om sexuell hälsa? Det här är inte mitt område, men det väcker tankar.

Men tillbaka till kreativ AI. Jag fastnade lite i det här att illustrera mina texter och fick hejda mig från att mata in mängder av gamla texter (AI har ett icke oproblematiskt klimatavtryck, och jag ska inte okynnesgenerera alltför mycket bilder). Resultaten blev intressanta, och jag kan se en del potential i dessa verktyg för att både illustrera saker i utbildning, och för att diskutera visuell kommunikation, bildkomposition med mera. Det är mycket intressant att se vilka stilar AIn valde för olika texter, och fundera över vad i texten som ger upphov till den stilen.

AI och kreativitet är inte längre mitt fokus, men jag kände att jag behövde ge mitt tjugoåriga jag det här experimentet.